Transfer Pricing

En enorm mängd varor, tjänster och andra transaktioner handlas inom multinationella koncerner över landsgränser och rätten att beskatta vinster flyttar därmed från en skattemyndighet till en annan. Det pris som gäller för bolagets kunder måste också gälla vid handel mellan bolag inom en koncern. Det betyder att den interna prissättningen måste vara marknadsmässig. Denna film är en sammanfattande introduktion till vår serie om Transfer Pricing.

Transfer Pricing är ”prissättningen av gränsöverskridande transaktioner” mellan företag i samma koncern. När det sker en överföring av varor, tjänster, finansiella tjänster eller immateriella tillgångar mellan bolag inom en koncern, eller när ett bolag använder ett annat bolags resurser, så måste transaktionen, eller nyttjandet, prissättas som om bolagen inte hade någon relation. Det hela bygger på sunt förnuft. En överföring av ett värde över en landsgräns medför en kostnad för det ena bolaget och en nytta för det andra samtidigt som beskattningsunderlaget påverkas.

Trots att bolagsskatten utgör en mindre del av statens intäkter så har den ett stort symbolvärde och en stor effekt på den allmänna skattemoralen. De flesta företag har ett ansvar att maximera avkastningen för sina aktieägare. I den globaliserade ekonomin är bolagsskatterna lättrörliga. Utan regler skulle förmodligen de flesta bolag välja att placera vinsterna i de länder som har lägst skattebelastning. Därmed skulle bolagsskatterna i länder med högre skatt snabbt eroderas. I den här filmen visar vi exempel på hur enkelt det skulle kunna vara att flytta beskattningsbara vinster från ett land med hög skatt till ett annat land med lägre skatt med hjälp av kreativ prissättning på det interna flödet av varor och tjänster.

Reglerna för prissättning bygger på armlängdsprincipen: närstående och besläktade företag ska hålla varandra på ”armlängds avstånd”. Priser och villkor som avtalas för gränsöverskridande transaktioner inom en koncern eller företagsgrupp måste göras som om släktskap inte fanns, alltså: villkoren måste vara marknadsmässiga. Reglerna för prissättning ger myndigheterna rätt att korrigera en felaktigt prissatt transaktion när resultat och, därmed skatteuttag, blivit för lågt. Felaktig prissättning stoppas av reglerna i det land som går miste om skatteintäkten. Regleringen och kontrollen av Transfer Pricing är därmed en del av ländernas konkurrens om skatteintäkter.

Skattemyndigheterna måste kunna bedöma om prissättningen av transaktioner är marknadsmässig. Därför kräver de flesta länder att alla koncerninterna transaktioner dokumenteras. För att kunna göra en bedömning så behöver myndigheterna information om koncernen och om bolagen som är är involverade. Allra viktigast för bedömningen är detaljerad information om transaktionerna och deras prissättning. I den här filmen berättar vi vilka typer av bolag och transaktioner som omfattas av och vilka som är undantagna reglerna på dokumentation. Vi går också igenom hur och när dokumentation måste upprättas och lämnas in till myndigheterna.

Reglerna för Transfer Pricing innehåller faktiskt inga bestämmelser för hur man ska beräkna pris för en gränsöverskridande transaktion. Därför kan priset räknas fram nästan hur som helst, MEN: priset måste följa armlängdsprincipen, alltså, priset måste vara marknadsmässigt. Armlängdsprincipen kan nog bäst beskrivas som sunt förnuft. När företag inom en koncern gör affärer, med varandra, över landsgränser, så ska villkoren vara marknadsmässiga. Alltså: priser och villkor måste motsvara vad oberoende företag hade avtalat i en jämförbar situation. För att ta reda på vad som är ett marknadsmässigt pris behöver vi göra två analyser: en funktionell och en ekonomisk!

I den här filmen visar och förklarar vi den ekonomiska analysen och hur vi räknar ut vad som är ett marknadsmässigt pris. Syftet med den ekonomiska analysen är att fastställa det marknadsmässiga priset för en transaktion baserat på fördelningen av funktioner, tillgångar och risker enligt den funktionella analysen. Den ekonomiska analysen genomförs i fyra steg:

1. Först väljer vi perspektiv, alltså vilken av parterna i transaktionen som vi ska utgå från för att beräkna ett transferpris.

2. Därefter väljer vi en metod för hur vi ska räkna ut ett marknadsmässigt pris.

3. Beräkningen av transferpriset sker oftast genom att vi gör ett påslag på leverantörens eller producentens kostnader eller drar av en marginal från slutkundens pris.

4. När vi har räknat ut vårt transferpris, så måste vi till sist fastställa att påslaget eller marginalen är marknadsmässig. Det gör vi genom så kallade benchmarks, alltså jämförelser med andra interna eller helt externa transaktioner.

Comparable Uncontrolled Price, CUP, kallas även marknadsprismetoden på svenska. CUP är kanske den mest träffsäkra metoden för att bestämma vad som är ett marknadsmässigt pris för en koncernintern transaktion. Metoden utgår från priset i en jämförbar transaktion med en extern part eller mellan helt oberoende parter för att bedöma om det interna priset är marknadsmässigt. CUP kräver en väldigt hög jämförbarhet mellan de transaktioner som ska jämföras.

Cost Plus, C+, kallas även kostnadsplusmetoden på svenska. Metoden är både enkel och logisk. Målet är att beräkna vad som är en rimlig vinstmarginal för den vara eller tjänst som ska prissättas. Med denna metod tar vi reda på vad som är ett marknadsmässigt pris genom att räkna ut vad som är ett lämpligt påslag på de direkta kostnaderna.

Resale Price Method, RPM, kallas även återförsäljningsprismetoden på svenska. Metoden utgår från priset för en vara då en återförsäljare säljer den till en oberoende part. Från priset drar vi av en marginal och räknar därmed fram ett marknadspris.

Profit Split Method, PSM, kallas även vinstfördelningsmetoden på svenska. PSM är den enda av de metoder för prisberäkning som rekommenderas av OECD som utgår från hela koncernens resultat i en transaktion. Med denna metod fördelar vi koncernens totala vinst mellan alla de koncernbolag som är delaktiga i att generera vinsten.

Transactional Net Margin Method, TNMM, kallas även nettomarginalmetoden på svenska. Med denna metod prissätter vi en transaktion med en lämplig nettomarginal som mål.

För att prissätta en transaktion med nettomarginalmetoden behöver vi först välja lämplig vinstindikator (Profit Level Indikator, PLI). Därefter undersöker vi hur det valda nyckeltalet ser ut för oberoende jämförbara företag rapporterat. Därmed får vi reda på det marknadsmässiga resultatmåttet som vi sedan använder för att prissätta vår interna transaktion.

Vi kan alltså välja mellan olika nyckeltal för att beräkna vad som är ett lämpligt pris på en transaktion. Nettomarginalmetoden är därmed ett samlingsnamn för flera olika sätt att prissätta en transaktion för att uppnå en viss nettomarginal.

Hur ska vi välja vilken metod vi ska använda för att bestämma vad som är ett marknadsmässigt pris för en gränsöverskridande koncernintern transaktion? Vi gör en återblick på de fem metoderna CUP, C+, RPM, PSM och TNMM som används för beräkning av transferpriser. För att välja metod behöver vi använda den som är mest relevant utifrån det som ska prissättas. Det beror vanligen på faktorer som styr vad som är möjligt för att finna underlag för att kunna underbygga rimligheten i det satta priset i förhållande till den aktuella marknaden. Filmen visar på hur de olika metoderna passar in i skilda situationer.